Jaa, Ibland måste man göra så här..
Skriva av sig lite om gamla saker som hänt..

Vill bara säga att det är mycker känslor i det här så att allt är medvetna om det..
Att de som inte klarar av det behöver inte fortsätta att läsa..
Men de som fortfarande läser är det bara att läsa på..

Idag när jag satt på Bussen på väg till praktiken så började ajg tänka tillbax flera år..
Framför allt en händelse för 9½ år sedan..
Vad som hände den 3/10 - 99..
Att just den dagen kunde ändra mitt liv så myket..
Det är från den dagen som hela mitt liv ändrades, det var då man började förstå alla fel i livet..
Efter den dag kom det bara mer och mer och mer..
Det tog lixom aldrig stop på det hela..
En stor anledning till mina tankar idag, tror jag handlar om allting runt om kring mig..

Jag ska börja från början så att alla förstår..
När jag var mindre bodde jag i Vikingstad men min mamma, pappa och syster..
Min morfar och morbror Björn bodde ca 15 min ifån oss..
Så jag och min syster tyckte det var roligare att vara borta hos våran morfar än att vara hemma..
Hos morfar fick man ju göra mycket mera saker än vad man fick göra hemma..
Å det man inte fick göra gjorde man på natten när morfar hade gott å lagt sig.. :)
Lite busig var man allt när man var liten men vem var inte det??
Tror alla som nu läser det här har någon gång varit lite busíga.. ;)

Men konstigt nog så lyssnade vi mer på våran morfar än på våra föräldrar..
Så på sommrarna var det roligare att vara hos morfar än hemma..
Så man kan säga att vi bodde hos morfar den största delen..
De flesta barndomsminnen jag har kommer från morfar men tror det beror på att vi alltid gjorde våra bus där.. ;)
Eller varför har jag så många minnen därifrån?
Hemma var ju mamma å pappa vakna tills vi skulle sova det var ju inte morfar..
Kan det bero på det??

Men så den 3/10 - 99 det var då allt tog slut..
Morfars liv, Mina sommrar där, Björn kunde inte längre bo hemma, Min hund var tvungen att flytta.. Aaa en massa saker bara försvann från mitt liv på bara ett par minuter..

Jag kommer ihåg den dagen som att den skulle ha varit idag..
Jag ligger hemma och sover, vaknar av att hemtelen ringer, mamma for upp å svara i telen..
Pappa är iväg och min syster är på läger så det var bara jag och mamma hemma..
Mamma säger att vi måste åka fort till morfar..
I telefonen hade Björn sagt "du måste komma hit jag får inte någon kontakt med pappa"..
Björn 22 år som bor hemma hittade sin pappa död vid köksbordet..

Jag känner i hela kroppen att det är något som har hänt, mamma ser ledsen ut men inga tårar syns på henne..
Vi klär på oss sätter oss i bilen, jag märker att mamma kör ganska fort..
När vi kommer till affären i Vikingstad så saktar hon in, tittar på mig med tåfyllda ögon..
Jag tror att det är då jag fattar att det är något som verkligen inte stämmer något har hänt morfar som bara var 61½ år gammal..
Under tiden på radion spelas låten, Du Får Göra Som Du Vill..  av Patrik Isaksson.. 
Tårarna började rinna och känslan i kroppen går inte beskriva..
Där sitter jag 8 år ska fylla 9 en månad senare, på väg till min morfar och jag fattar att han inte längre finns utan att mamma sagt något..

Väl framme vid huset säger mamma åt mig att vänta ute..
Jag vill så gärna gå in och krama om min stor gulliga morfar..
Men något i min kropp sa NEJ..
Jag vet att jag alltid brukar smyga in fast mamma säger att jag ska vänta utanför..
Men den här gången satt jag utanför min min Vovve Rambo..
Sitter och pratar med honom om vad som har hänt så att han inte skulle må dåligt..
Jag tänkte inte så mycket på hur jag själv mådde jag satt bara och tänkte att jag skulle dö som morfar..
Fast mamma å Björn förklarat för mig att morfar dog inte i sägen..
Så trodde jag det iaf..
Jag ville inte inse..
Där sitter jag ute i hans trädgård med min hund brevid, och tänker att jag ska döa som morfar..

Varför kunde jag bara inte inse att det var ju inte i sägen han dog, han dog ju sittandes på en stol i köket..
Allt hade ju gott så fort..
Han hade tydligen ett "leende" i ansiktet när han satt där..
Läkarna förstår inte hur han kunde få en infarkt å fortfarande sitta kvar på stolen..
Så allt måste ha gott så fort..
Det som gjorde mig glad när de sa så, var att jag viste att min morfar led inte..
Att allt har gick så fort för honom det känns skönt..

När vi ska åka hem, kommer låten , Hos Dig Är Jag Underbar Av: Patrik Isaksson..
Det som är så konstiga är att den första låtan förknippar jag med att han är Arg, ledsen å besviken..
Å den här låten med att han är tryg och omtyckt..
För mig fanns det inget finnare slut än att höra den här låten..

När jag och mamma å så klart Björn kommer hem till oss..
Kommer Ida hem.. Vi förklarar för henne å det är nog då som jag förstår att morfar finns inte längre..
Fast att jag sutit utanför hans hus när mamma å björn var där inne och tårarna har spruttat så försog jag nog inte allvaret förens Ida kom hem..
Ida blir jätte ledsen jag med..
Så vi går in på hennes rum, radion står på.. Vi ligger i sängen och då kommer låten Under Ytan Av: Uno Sveningsson..

Varför jag kommer ihåg låtarna så tydligt är för att de betyder så mycket för mig och har alltid gjort det..
De står om de i mina dagböker från då när morfar dog..
Så de har alltid hängt med mig..

Men det som jag nog hade jobbigast med hela det här var att..
När vi gick igeom huset så hittade jag min födelsedagspresent jag skulle få av morfar..
Öppnar den å där är det en barbie docka som jag hade önskat mig..
Men det som betydde mest var ett målar blockfrån honom..
tyvärr har jag inget kvar av det och det ångrar jag jätte mycket idag..
Men huvudsaken för mig är att det finns i mitt huvud..

Alla minnen med min morfar de är också det bästa jag har..
Så jag tror jag har svar på varför jag har så många minnen från morfar när jag var liten..
Var för att han betyde så mycket för mig, och en dag så bara försvann han..
Därför vill jag nog minnas den tiden som jag hade med honom..
Och det var ju under min barndom..



Äntligen har jag fått skriva av mig lite..
Skönt det..
Jag har inga problem med att prata om morfar och hans död..
Men inte alltid någon som finns till hands för att prata..
Det här blev ett långt och skönt inlägg..
Om någon har några synpunkter eller frågor så är det bara att skriva..
Det har jag inga problem med..
Vet att en del kan bli lite skräckta när man skriver om sina känslor att de inte vågar att fråga något..
Men för mig är det inga problem bara så att alla vet..
Jag vill hellre svara på de folk vill veta än att de inte vågar skriva något allt..
Om man inte vet vad man ska skriva så ska alla veta att..

En smile gör alltid min dag gladare..