Tankar får mig att gråta..

När jag tänker på dom som jag saknar, då kan jag gråta av saknad..
När jag skrattar för mycket då kan jag gråta av lycka..
När jag har ont eller blir sårad, då gråter jag..

Jag har igentligen inte svårt för att gråta, men jag har svårt att visa det för andra..
Vill hellre hålla det inom mig, och gråta när jag är själv..
Det är lixom lite jobbigt att gråta när andra är med omkring mig..
Så jag gråter helst när jag är sjävl..
Därför inte alla vet om jag tar illa upp när som säger saker till mig..
Ibland bryter jag ihop direkt, men vill helst hålla det för mig själv tills jag är själv..




Ha de göttans..