♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
Oj denna var svår..
Ett ögonblick som jag ska dela med mig av..
Det krävs att tänkte lite, ska man ta något roligt, ledsamt, hemsk eller uppmuntrande??
Humm, svårt, får nog sitta och tänka en stund, så får vi ta det första som ploppar upp i huvudet..
Jag har nu kommit på vad jag ska skriva om, kanske ett lite intimt inlägg, beror på hur man ser det..
Men jag känner så här, det är snart jul och man måste bjuda på sig själv..
En del har redan hört den här historien, men dom får allt ta å höra den igen..
Så ja, nu börjar jag..
Detta hände för många år sen, på den tiden som min morfar levde..
Kan inte riktigt säga vilken ålder jag var i, men jag kanske var 6-7 år..
Jag var inte äldre än 8,½ iaf, då min morfar dog en månad innan jag fyllde 9..
Det var en sommar dag, jag skulle cykla hem till min morfar och lämna tidningen..
Jag kunde inte ta min egna cykel, varför kommer jag inte riktigt ihåg, antagligen punka på den som de offta blev eftersom jag körde med den i skogen och i buskarna..
Så jag bestämmde mig för att ta min systers cykel..
Hennes var ju större och lite tuffare då, eftersom att hon var ju 6 år äldre än mig..
Men jag började iaf att cykla, vad jag inte viste om var att styret inte var det bästa på denna cykel..
Jag cyklar hade ca åkt 1/5 del av vägen hem till morfar alltså inte alls långt från vårat hus, då jag ska svänga lite för att ínte cykla in i staketet..
Tror ni att styret svänger när jag vrider på det??
Joo då de svänger allt, men däcket gör inte det..
Så jag åker rakt in i staketet..
AJJJJJJ..
Slår i musen i stången..
AJJJJJ SOM FAAAAAN..
Tjuter som en gris, men vägrar att vända om och åka hem, jag ska vill min morfar med tidningen..
Jag fortsätter cykla, arg, förbannad, ONT och ledsen..
Jag kan inte sitta ner då det gör så fruktansvärt ont..
Väl hemma hos morfar springer jag till toaleten och tittar ner på mina cykelbyxor som jag hade på mig..
Dom var inte längre i sin rätt färg, det var blod överallt, ner på benen, å fy ser det fortfarande framför mig..
Morfar undra självklart vad som hade hänt å han vart jätte orolig för mig, men jag skulle klara mig själv..
Står där å tittar när blodet rinner..
Vad hade hänt?
Mens kunde jag ju inte få när jag var så här liten, å det gjorde ju så ont..
Morfar frågade om han skulle skjusa hem mig så att mamma fick hjälpa mig, men jag skulle allt ta mig hem själv..
Väl hemma, blir mamma JÄTTE orolig..
Ni som har barn, tänk er om erat barn kommer hem och det är blod på hela cykelbyxorna och det har runit ner på benen, och även blod på händerna..
Mammas minn där glömer jag aldrig..
Vi springer in på toa, å jag får förklara vad som hänt, jag gråter men är så jävla arg på den cykeln och staketet som var tvunget för att stå där, de hade nog varit bättre med buskar..
Då mamma fick titta och ser då att jag har fått en liten spricka på inreblyggläppen..
Jag tittade även men en spegel själv för att se vart det var någonstans, då jag inte ville torka just där..
eller liten å liten, hade de hänt nu hade den varit liten, men då var den ganska stor, å fy vad man blöder när man skadar inre delarna nere i musen..
Ont gjorde det flera dagar, när man gick, när man kissade..
Mamma kollade även upp i fall man skulle åka in å sy, men dom sa att där ner så brukar det läka så fint, så att det brukar inte behövas, en sak om det bara hade hängt då skulle man sy men så illa var det ju inte..
Detta är ett ögonblick jag alrdig glömer..
Den smärtan önskar jag inte äns min värsta mardröm, å jag kan lova er, att det tog lång tid innan jag tog Idas syster igen, å när jag lånade den då kolla jag alltid med pappa så att den inte var trasig..
Ha de göttans..
Ett ögonblick som jag ska dela med mig av..
Det krävs att tänkte lite, ska man ta något roligt, ledsamt, hemsk eller uppmuntrande??
Humm, svårt, får nog sitta och tänka en stund, så får vi ta det första som ploppar upp i huvudet..
Jag har nu kommit på vad jag ska skriva om, kanske ett lite intimt inlägg, beror på hur man ser det..
Men jag känner så här, det är snart jul och man måste bjuda på sig själv..
En del har redan hört den här historien, men dom får allt ta å höra den igen..
Så ja, nu börjar jag..
Detta hände för många år sen, på den tiden som min morfar levde..
Kan inte riktigt säga vilken ålder jag var i, men jag kanske var 6-7 år..
Jag var inte äldre än 8,½ iaf, då min morfar dog en månad innan jag fyllde 9..
Det var en sommar dag, jag skulle cykla hem till min morfar och lämna tidningen..
Jag kunde inte ta min egna cykel, varför kommer jag inte riktigt ihåg, antagligen punka på den som de offta blev eftersom jag körde med den i skogen och i buskarna..
Så jag bestämmde mig för att ta min systers cykel..
Hennes var ju större och lite tuffare då, eftersom att hon var ju 6 år äldre än mig..
Men jag började iaf att cykla, vad jag inte viste om var att styret inte var det bästa på denna cykel..
Jag cyklar hade ca åkt 1/5 del av vägen hem till morfar alltså inte alls långt från vårat hus, då jag ska svänga lite för att ínte cykla in i staketet..
Tror ni att styret svänger när jag vrider på det??
Joo då de svänger allt, men däcket gör inte det..
Så jag åker rakt in i staketet..
AJJJJJJ..
Slår i musen i stången..
AJJJJJ SOM FAAAAAN..
Tjuter som en gris, men vägrar att vända om och åka hem, jag ska vill min morfar med tidningen..
Jag fortsätter cykla, arg, förbannad, ONT och ledsen..
Jag kan inte sitta ner då det gör så fruktansvärt ont..
Väl hemma hos morfar springer jag till toaleten och tittar ner på mina cykelbyxor som jag hade på mig..
Dom var inte längre i sin rätt färg, det var blod överallt, ner på benen, å fy ser det fortfarande framför mig..
Morfar undra självklart vad som hade hänt å han vart jätte orolig för mig, men jag skulle klara mig själv..
Står där å tittar när blodet rinner..
Vad hade hänt?
Mens kunde jag ju inte få när jag var så här liten, å det gjorde ju så ont..
Morfar frågade om han skulle skjusa hem mig så att mamma fick hjälpa mig, men jag skulle allt ta mig hem själv..
Väl hemma, blir mamma JÄTTE orolig..
Ni som har barn, tänk er om erat barn kommer hem och det är blod på hela cykelbyxorna och det har runit ner på benen, och även blod på händerna..
Mammas minn där glömer jag aldrig..
Vi springer in på toa, å jag får förklara vad som hänt, jag gråter men är så jävla arg på den cykeln och staketet som var tvunget för att stå där, de hade nog varit bättre med buskar..
Då mamma fick titta och ser då att jag har fått en liten spricka på inreblyggläppen..
Jag tittade även men en spegel själv för att se vart det var någonstans, då jag inte ville torka just där..
eller liten å liten, hade de hänt nu hade den varit liten, men då var den ganska stor, å fy vad man blöder när man skadar inre delarna nere i musen..
Ont gjorde det flera dagar, när man gick, när man kissade..
Mamma kollade även upp i fall man skulle åka in å sy, men dom sa att där ner så brukar det läka så fint, så att det brukar inte behövas, en sak om det bara hade hängt då skulle man sy men så illa var det ju inte..
Detta är ett ögonblick jag alrdig glömer..
Den smärtan önskar jag inte äns min värsta mardröm, å jag kan lova er, att det tog lång tid innan jag tog Idas syster igen, å när jag lånade den då kolla jag alltid med pappa så att den inte var trasig..
Ha de göttans..
En liten rad till mig
Postat av: sundarii
ÅH fy fabrian vad ont! Jag har varit med i samma situation men i mitt fall så blödde jag inte så där mkt. Jag hade lånat Bengts bockstyre-cykel och glömde såklart bort att det var en killcykel. Ja, historien berättar av sig själv. Men guu Lina, stackars lilla dig :(
Men jag hoppas pullan mår fint nu :)
Postat av: Lina
HAHAHAHAHA..
Joo då nu mår nog pullan bra, haha..
Haft lite problem med den genom åren men inte pga denna händelse..
Fy alltså den där sprickan på inreblygläppen det var ingen vaker syn, ont gjorde det med.. haha
Trackback
