Sommaren 2014

En sommar full av händelser. Både bra och dåliga. 
Har fått väldigt bra och nära kontakt med mina kära grannar som betyder väldigt mycket för mig. 
I början av sommaren så hade jag två bästa vänner som jag delade hela mitt liv med som jag litade på till 110% 
I dags läget som så litar jag inte på någon. 
Känner för att bara stänga in mig och inte ha kvar några in min närhet. 
Helt enkelt sluta umgås med dom som sårat mig och som tilltron ändå inte finns till. 

Känner mig just nu jävligt liten å ensam. Men de kanske är så mitt liv ska fortsätta? 


Ha de göttans!

Barnmat

Hejsan sitter å söker lite på barnmat bara för att få lite mer inspiration om vad man kan göra för något gott till Alexander. Nu när han äter så mkt så vill man ju testa massa olika saker så att de inte blir samma sak om och om igen. 
Å jag vill hellre göra min egna mat än att köpa färdigt. Gör jag den så vet jag vad som är i, hur det smakar och så är de 10* billigare än att köpa färdigt. 
Sen är de så att jag är så dålig på att komma på vad man ska ge till "efterrätt" eller mellanmål lr ja fruktpurer helt enkelt så där har jag väll köpt 2 burkar katrinplommon och 1 smoothie. 
Smidigt att ha med sig om man ska iväg och han blir små hungrig. Så jag försöker å leta å leta men hittar ingen riktigt wow sida där de finns mängder. Någon som har några tips? 

Å när jag satt där och läste så funderar jag på om jag ska stara en receptblogg för barnmat. Varför inte de är ju inte så svårt. För att hjälpa andra. :) 

Nä nu blir de sängen. Natti natti 

Ha de göttans!!

Stickning å virkning.

Nu har vi äntligen kommit igång med våran blogg. :) 
Där kan man beställa å köpa, hemma virkade och stickade saker för alla åldrar. :) 
Bara hoppas man får in någon beställning så man kan sätta igång virkningen som är min uppgift. :) 

Nä nu blir de att titta in den andra bloggen. Lillagarnstugan.blogg.se

Ha de göttans!!

Test träning!

Så där ja nu har vi testat att träna på gym. Grymt kul å svettigt. ;) vi hade en jätte trevlig och bra instruktör som hette Robin. Som hjälpte oss att visa hur vi ska göra och sen skrev vi upp allt så att vi ska komma ihåg till nästa gång. Å så småningom så ska vi öka vikterna och bli bättre å bättre. :) 
Alltid värt att testa något nytt å om jag känner efter dessa 5 gånger att jag vill fortsätta så blir det nog så att hotta ett bra gym för en rimlig summa å sen fortsätta köra ett tag till. :) 

Ett stort tack till  tjejer Sandra och Tina för en grymt rolig å trevlig dag. Å nästa vecka kör vi igen. ;) å då blir det lite mer tempo. :) 

Ha de göttans! 

R.I.P Arvid

Detta är en känsligt inlägg så jag varnar därför innan ni läser. Det är en berättelse  om Arvids sista tid via min ögon. 
Mammas ögon såg det på ett närmre håll och kanske därför ser det på ett annat sätt. 



Om ni inte vill veta så avsluta läsandet här.!! 


Jag upptäckte att den 23/1 -13 gjorde jag ett inlägg om Arvid. Om att vi inte var klara med vår resa. 
Jag insåg att jag glömt att tillägga att Arvid allas stora nallebjörn fick somna in den 26/4 -13 
Jag fick 3 till månader tillsammans med honom å även om det inte var tillräckligt så var det de bästa för honom. 
Han fick iaf uppfylla sin 7årsdag (6/1). 

Förra hösten fick vi reda på att han hade hjärtproblem. 
Men det gick att behandla. Å vi ville göra det så länge det inte skadade honom. Vilket de inte gjorde. 
Han mådde toppen. Han var pigg, glad och lycklig under den tiden. Han var på extra koll i januari/februari men allt såg bra ut Tills en dag i april i år. Han backade alltid upp å satte sig i knät de var hans sätt att mysa. Men jag märkte en dag att han satt konstigt i knät. Han lixom särade väldig mkt på benen. Jag kände då efter och tyckte jag kände en knöl. Efter bara någon dag fick mamma också möjligheten att känna. 

Detta var nog onsdagen om jag inte minns helt fel. Kanske till och med torsdagen. 
Mamma valde då att ta honom till sven som jobbar på djurdoktorn. Han har följt Arvid genom alla år. 
Han började undersökningen och både jag å mamma satt där å bara visste. Vi visste att Arvid inte skulle få ett bra besked. 
Det var som både mamma och jag trodde. Han hade testikelcanser. De var inget som kändes bra någonstans i buken och könet på honom. Å de han sa var att de var tur vi kom nu för Arvids skull. 
Mamma frågade direkt om han hade misstänkt något när dom var där för bara någon månad sen. 
Men han sa nej, han kände absolut ingenting då därför visste han att denna sort var elak, och kommer så småningom slå ut hans lungor och troligtvis har metastaserna redan spridit sig vidare i kroppen.

Sven frågade oss om vi var redo för det nu lr om vi ville ta det senare. 
Jag bröt ihop å sa nej inte idag. Vi ville att vi alla skulle få chansen att säga hej då ordentligt till honom. 
Vi fick en extra insatt tid på fredagen den 26/4  för vi ville att de skulle vara Sven som gav honom dosen. 
Hade vi inte tagit den fredagen så hade vi fått vänta i 2 nästan 3 veckor. Å så länge ville vi inte ifall de skulle sprida sig  å bli plågsamt för honom. 

Vi gjorde oss klara och redo på fredagsmorgonen och åkte till djurdoktorn. 
Tårarna rann hela vägen dit. Å där inne också. Vi var med Arvid in i det sista andetaget. Vi låg där på golvet tillsammans med honom och kände hur tung å kall han blev. 
Men han gav inte upp i sista tagen. Först fick han lugnande. Å så skulle han ligga ner. Men alla som känner Arvid och har någongång varit med hos vet så vet ni att Arvid inte gav sig. Vad skulle hända om han la sig ner å kopplade av. ;) 
Men tillsist så låg han där, jag hade honom liggandes emot mig, å mitt bland våra tårar så säger jag. Tänk om vi skulle göra en matta av Arvid, förstår du hur stor den skulle bli. Å vi sitter å skrattar samtidigt som tårarna rinner o h efter en stund så kommer Sven in och frågar om vi är redo. 
Kan man någonsin bli redo?
Vi visste att detta var det bästa för Arvid. Å det hade bara varit själviskt att ha honom kvar. Eftersom en op var utesluten pga hjärtat. Å cansern hade aldrig gått att stoppa helt i vilket fall. 
Så vi ville att Arvid skulle få somna in innan han blev så dålig att han inte skulle klara av att leva ett värdefullt liv. 
Arvid somnade in och den sista utandningen han hade. Var en lättnad. 
Han var äntligen fri. Han fick äntligen springa på de gröna ängarna med ett friskt hjärta och en frisk kropp. 
Hoppa runt bland det höga gräset tillsammans med våran Rockie. Dom fick äntligen återförenas. ❤ 
Jag vet att Arvid har de bättre nu. Även om de är vissa dagar som är tyngre än dom andra. Å de är så tomt när man är hos mamma, sitter i hennes bil. Den stora "trygve" har lämnat oss å det inte många dagar utan att jag tänker på honom. 
Jag hade bara önskat att han skulle fått träffa Alexander. Men jag tror Arvid är här många gånger å vakar över honom som han gjorde med alla barn när han var i livet. 

Älskade Arvid du är så saknad. Å du har en stor plats i mitt hjärta där jag alltid kommer att spara dig. Ingen kan ta din plats.

❤060106 - 130426❤

Å som vanligt. 
Ha de göttans!

Konstigt!

Jag börjar må så där dåligt igen. Så där som i slutet av graviditeten. 
Varje kväll så svullnar mina fötter upp, händerna ska vi inte prata om hur jobbigt klumpiga, svullna å ömma dom blir. 
Huvudvärk varje dag. Oftast framåt eftermiddagen/kvällen. 
Hur kommer det här sig? Jag känner mig trött och orkeslös även om jag fått en bra natt med mycket sömn. 
Men hur kommer det sig att jag börjar känna så här igen? Tecken på att de är något annat som ligger å spökar i kroppen? För havandeskapsförgiftning är uteslutet. För gravid det är jag inte. 

Någon som har idéer? Kan någon tänka sig veta vad detta kan bero på? 

Ha det göttans!

Graviditet nr2

Den 18 oktober fick vi veta att Daniel skulle få ett syskon. Redan veckan efter fick vi komma in på ett ult för attse hur långt gången jag var. De var ca vecka 3-4 någonstans.
Vi gjorde sen det vanliga ult runt vecka 11 å allt såg jätte bra. Jag gick in i en deprition där min barnmorska skulle skicka remis till paykolog då jag inte mådde bra alls helt enkelt. Men eftersom det tog sådan tid så pratade jag mkt med min jobbcoatch istället och mådde mkt bättre på bara några veckor.
Så någon psykolog valde jag att inte träffa då jag kände att jag redan hade någon att prata av mig till och som fick mig att må bra.
Vid samma veva som jag började må bra så var det vecka 19 och dags för ult igen.
Då hittade dom ett myom en liten tumör på insidan vid livmodertappen.
Världen rasade samman ett kort ögonblick. Det är som tur är en godartad tumör men dom säger att jag ska komma in i vecka 34 igen för att se vart den sitter och om den har vuxit.
Även att jag ska vara medveten om att om den sitter kvar på samma ställe och inte växer med livmodern så kan den störa för en vaginal förlossning så då kan dom efter vecka 34 planera in ett kejsarsnitt.

Okej de blev hem å tänka en hel del. Läste massor om myom å hittade att de inte är något farligt (tacka gudarna för det)
Men fortfarande gå 15 hela veckor å vänta för att se om jag ska få föda vaginalt eller ett planerat kejsarsnitt.

Tiden gick å tankarna for runt å runt å runt. Å vecka 34 kom å det var dags för mitt första läkar ult. Bebisen mådde jätte bra och allting såg fint ut. Myomet hade flyttat sig men läkaren kunde inte hitta vart så troligtvis bakom moderkakan vilket är toppen om den ligger där. Så en vaginal förlossning är det som står på schemat.

Tiden rulla på sakta men säkert vecka 36 var de dags att gå till bm igen. Då hade jag varit hos henne 2 veckor tidigare först ställer jag mig på vågen å har gått upp 4kg i bara vätska på 2 veckor.
Blodtrycket hade ökat en aning men allt annat såg bra ut.
Två veckor till gick var nu inne i vecka 38+0 å har gått upp ytterligare 2 kg i vätska.
Blodtrycket har blivit högre och den här gången såg bm liten ökning av äggvita (protein) i urinet.
Så hon satte in en extra tid för att se så de inte blir värre.

Smärtan i kroppen blev värre å värre, huvudvärken kom å jag såg illa å kände mig allmänt dålig. Legat ner å vilat så mkt som det går då det var de jag blivit tillsagd.
Å dagen är nu här. Jag hade bm kl 11 för en snabbkontroll.
Blodtrycket hade ökat så nu låg de på 130/100, äggvitan i urinet hade ökat från 0+ till 2+ vid 3+ så blir man automatiskt inlagt.
Så hon ringde en läkare å läkaren sa att jag skulle åka upp till förlossningen för en utbedömning om vad dom tror och tycker de kan vara.
Sagt och gjort kl 13:00 infan vi oss på förlossning. Å prover började tas.
Vid ca: 15:30 kommer läkaren in med svar från blodprovet. De visade sig att jag har åkt på havandeskapsförgiftning.

Hon gjorde även en hinnsvepning (aj som fan) på mig så får vi se om en förlossning kommer igång. Kan ta upp till 48 timmar innan man märker om den är effektiv.
Om inte så har jag en ny tid lördag kl 10:00 där vi ska göra nya prover å se om vi ska göra en mer effektfull igångsättning. Men under tiden är jag säng liggandes. Så vi får väll se hur uttråkad å hur dåligt jag kommer må. Känner just nu att nervositeten är så jobbig å allt runt omkring.

En sak kan säga jag önskar inte ens min värsta fiende att få havandeskapsförgiftning.

Nu blir de sängen för mig får väll se när man tittar upp igen. Hoppas bara att allt kommer igång å att vi snart mår bättre.


Ha de göttans.


Arvid <3

Att ett djur kan betyda så mycket. Dom kan verkligen betyda allt. <3
Arvid är en härlig kille som funnits vid min sida dag som natt de senaste 7 åren. Hur ska jag klara ett liv utan honom?
Å nu vet man ju att de börjar lida mot sitt slut.
Han är en stor hund,över 12 cm för hög för sin ras. Vilket gör att Max åldern minskas.

Å jag vill inte uppleva den dagen. Inte än. Han måste stanna längre hos mig.

All kärlek till dig Arvid. Lämna mig inte än. Utan kämpa ett tag till du är ju min bästa vän.

Så Arvid lova mig.
Du får inte lämna mig, vi är inte klara med våran färd än.


Vårdcentralens dom!

Jag har en sådan jobbig hosta och så fruktansvärt svårt att andas så nu fick de vara nog. Jag gick till vc idag kl 14:00 han ställde massa frågor lyssnade, tog pulsen, blodtryck. Jag fick andas ut i en liten maskin som mäter hur pass andningskapaciteten är. Å den var inte så bra. Efter mkt prat och testet å lyssningar och sänkat som låg normalt så blev det konstaterat efter många år jag har förskylnings astma. Troligtvis fler sorter astma men nu är en del avklarad å nästa vecka ska jag dit å ta massa prover för pälsdjur, damm, mögel, pollen. Dessa är för astman och eftersom jag har getingallergi också. Sen om en månad ska jag dit igen så ska vi se om jag ska ändra dosen sen ska vi även ta reda på om jag har ansträngningsastma vilket är mkt troligt så ja nu är utredningen i full fart. Å de känns skönt att fått medecin så att man kan andas som en "normal" människa. Så bara hoppas medicinen hjälper så jag har rätt dos annars ändras den om 1 månad. Dock känns de jobbigt att veta att man har astma och troligtvis flera olika sorter.

Så ja så ser de ut nu. Äntligen fått en läkare som hjälper mig med något som han ansåg jag skulle fått hjälp av redan vid 5-6 års åldern. Enligt journalerna och min historia.


Ha de göttans!


Då jävlar

Då jävlar ska de funka men skriver jag för långt så funkar det inte. Jävla skit mobil blogg. Har försökt skriva ända sen innan jul men de har inte funkat men nu så. Nu verkar de funka iaf. ;)
Men nu kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva. :)

Ha de Göttans.


Skit korv.

Skit korv med pastasås.


Självklart?

Idag mår jag mkt mkt bättre än igår. :)
Jag är sån att jag sällan bjuder in folk till jag fyller. Utan jag räknar med att folk som kommer ihåg mig kommer och firar mig. :) bara komma hit å ta en te eller kaffe. Är det så mkt begärt?
Okej men då för Er som trott att ni är bjudna till i morgon har fel. :) ni är så välkomna. Öppethus hela dagen. :)

Ha de göttans!!


Födelsedagen närmar sig och halloween

Ja snart fyller man år bara 1 1/2dag kvar :) då blir man 22 år gammal och jag är lite sjuk. :/ seg i hela kroppen och snoret sitter fast i bihålorna. Men jag är nog på bättrings vägen. Känner mig bättre efter allt te med halstabletter som jag har pimplat hela dagen. :) så snart jag nog pigg å frisk igen. :)
Å på lördag är det halloween party mixat med födelsedagsfest men mest halloween party så har man de där problemet vad ska man klä ut sig till? Jag har köpt smink och blod fixat en tröja men mer då? Vad ska det hela bli? Humm kommer säkert på när det väll är lördag. :) nä nu ska jag se lite tv innan jag ska sova. :) måste sova mkt så jag blir frisk till torsdag. :) hihi. :)

Ha de göttans!!


Ens värsta mardröm!

Fy jag läste något så hemskt igår att jag inte kan släppa det ur tanken.
Det sista man vill är att mista ens barn. Och framförallt inte se den lida.

Detta är en väldigt rörande historia så dom som inte är beredda att fälla en tår ni bör inte läsa detta.

För mig så bara rann tårarna som bara den.
Detta skulle jag inte ens önska till min värsta fiende.
Fy fan för cancern den borde inte finnas.!!

Klicka in på denna länk så kommer ni direkt till Sebbes sista tid.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb


Berörande känslor.

Ha de göttans!!


Snart dags för födelsedag

Det är ca 1,5 månad kvar tills jag fyller år.
Torsdag den 1november då fyller jag så jämnt som de bara kan bli. 22år.
2 är ju den första jämna siffran så 22 blir ju as jämt.
Så jag vill här med bjuda hem alla som vill komma hit på fika den 1 november.
Tänkte även att jag skulle skriva upp vad jag önskar mig. Alltid lika bra ifall de är så att någon med massa pengar vill lägga dom på mig. ;)

Önskelistan:
Bänk diskmaskin.
En super bra dammsugare.
Ny säng.
Pengar.
Presentkort.

Ja de är väl typ det jag önskar mig skulle jag tro.
Sen självklart blir jag ju glad för vad jag än får OM ni ens vill ge mig något.
Annars blir jag glad om ni bara vill komma hit och fika å umgås på min dag. :)

Ha det göttans!!


RSS 2.0