Den 18 oktober fick vi veta att Daniel skulle få ett syskon. Redan veckan efter fick vi komma in på ett ult för attse hur långt gången jag var. De var ca vecka 3-4 någonstans.
Vi gjorde sen det vanliga ult runt vecka 11 å allt såg jätte bra. Jag gick in i en deprition där min barnmorska skulle skicka remis till paykolog då jag inte mådde bra alls helt enkelt. Men eftersom det tog sådan tid så pratade jag mkt med min jobbcoatch istället och mådde mkt bättre på bara några veckor.
Så någon psykolog valde jag att inte träffa då jag kände att jag redan hade någon att prata av mig till och som fick mig att må bra.
Vid samma veva som jag började må bra så var det vecka 19 och dags för ult igen.
Då hittade dom ett myom en liten tumör på insidan vid livmodertappen.
Världen rasade samman ett kort ögonblick. Det är som tur är en godartad tumör men dom säger att jag ska komma in i vecka 34 igen för att se vart den sitter och om den har vuxit.
Även att jag ska vara medveten om att om den sitter kvar på samma ställe och inte växer med livmodern så kan den störa för en vaginal förlossning så då kan dom efter vecka 34 planera in ett kejsarsnitt.

Okej de blev hem å tänka en hel del. Läste massor om myom å hittade att de inte är något farligt (tacka gudarna för det)
Men fortfarande gå 15 hela veckor å vänta för att se om jag ska få föda vaginalt eller ett planerat kejsarsnitt.

Tiden gick å tankarna for runt å runt å runt. Å vecka 34 kom å det var dags för mitt första läkar ult. Bebisen mådde jätte bra och allting såg fint ut. Myomet hade flyttat sig men läkaren kunde inte hitta vart så troligtvis bakom moderkakan vilket är toppen om den ligger där. Så en vaginal förlossning är det som står på schemat.

Tiden rulla på sakta men säkert vecka 36 var de dags att gå till bm igen. Då hade jag varit hos henne 2 veckor tidigare först ställer jag mig på vågen å har gått upp 4kg i bara vätska på 2 veckor.
Blodtrycket hade ökat en aning men allt annat såg bra ut.
Två veckor till gick var nu inne i vecka 38+0 å har gått upp ytterligare 2 kg i vätska.
Blodtrycket har blivit högre och den här gången såg bm liten ökning av äggvita (protein) i urinet.
Så hon satte in en extra tid för att se så de inte blir värre.

Smärtan i kroppen blev värre å värre, huvudvärken kom å jag såg illa å kände mig allmänt dålig. Legat ner å vilat så mkt som det går då det var de jag blivit tillsagd.
Å dagen är nu här. Jag hade bm kl 11 för en snabbkontroll.
Blodtrycket hade ökat så nu låg de på 130/100, äggvitan i urinet hade ökat från 0+ till 2+ vid 3+ så blir man automatiskt inlagt.
Så hon ringde en läkare å läkaren sa att jag skulle åka upp till förlossningen för en utbedömning om vad dom tror och tycker de kan vara.
Sagt och gjort kl 13:00 infan vi oss på förlossning. Å prover började tas.
Vid ca: 15:30 kommer läkaren in med svar från blodprovet. De visade sig att jag har åkt på havandeskapsförgiftning.

Hon gjorde även en hinnsvepning (aj som fan) på mig så får vi se om en förlossning kommer igång. Kan ta upp till 48 timmar innan man märker om den är effektiv.
Om inte så har jag en ny tid lördag kl 10:00 där vi ska göra nya prover å se om vi ska göra en mer effektfull igångsättning. Men under tiden är jag säng liggandes. Så vi får väll se hur uttråkad å hur dåligt jag kommer må. Känner just nu att nervositeten är så jobbig å allt runt omkring.

En sak kan säga jag önskar inte ens min värsta fiende att få havandeskapsförgiftning.

Nu blir de sängen för mig får väll se när man tittar upp igen. Hoppas bara att allt kommer igång å att vi snart mår bättre.


Ha de göttans.