Finns så mycket tankar inom mig..
I natt vaknade jag och du var där hos mig..
Jag grätt, jag vaknade av att jag grätt..
Jag kunde inte sluta gråta för tankarna bara snurra runt..
Alla tankar var om dig..
Jag fattar inte jag vill inte förstå..
Jag vill inte tro att du faktiskt har lämnat mig..
Varför??
Finns så mycket frågor inom mig som jag inte kan få de svar jag vill på..
På nått sätt så kan jag få svar på dom men kommer det att hjälpa mig??
Eller kommer jag fortfarande tänka att du kommer tillbaka till oss??
Jag vill inte tro på det..
Det har gått 2 ½ månad sen du lämnade oss, men det känns som att det var igår vi satt och tog en öl på din baksida..
Jag har till och med pratat om dig som att du finns kvar här hos oss..
Men när jag pratar om dig då så slår tanken till "Johan är död", "han finns inte hos oss längre"..
VA??
Just faan han är ju borta..
Jag vill inte att du ska vara borta, jag vill ha dig här..
Saknade är så stor och jag älskar dig så högt..
När jag var liten och du var mycket hemma hos oss så tyckte jag att det var jätte bara att jag hade två¨pappor.
Två pappor som spelade fotboll tillsammans, drack öl ihop och kunde bussa med mig..
Varför lämnade du oss så tidigt för??
Fanns det ingen som kunde hjälpa dig??
Varför tog du inte den hjälpen du fick??


Allt för mkt snurrar runt i mitt huvud..
Jag älskar dig Johan och jag saknar dig massor..
Önskar bara att du kan komma tillbaka och vara här tillsammans med oss..


Saknaden gör ont..

Nu rinner tårarna för mkt för att kunna skriva mer..
<3<3<3






Ha de göttans..