Ïgår var det 1 år sedan du lämnade oss..
Men idag för 1 år sedan så fick vi alla beskedet.
Denna dag var en tung dag förra året, den är fortfarande tung och jobbig, men man har lärt sig att leva vidare..



30/3 - 10

Jag är på praktiken, telefonen ringer..
Det är Filip..

Vi pratar ett tag och han frågar om jag vill veta nu eller om han ska vänta tills jag kommer hem..
Jag ber honom berätta nu, jag vill veta vad det handlar om..
Han säger då till mig att han inte vet till 100%, men det står R.I.P på Johans sida..

Jag faller till marken, lutad mot väggen, tårarna kommer av sig själv..
Jag svarar att jag tror inte på de där, inte förens jag har fått prata med Sofie eller någon annan som borde veta mera..
Jag ville veta från något säkrare eftersom det varken var Sofie eller Macke som hade skrivit ut något..
Jag lägger på med Filip hämtar andan och ringer upp Sofie..

Hon svarar och jag hör att hon är ledsen..
Jag frågar henne då om det är sant, har Johan dött??
Hon svarar då att jaa de är sant..
Hon ville även veta hur jag hade fått reda på det..
Jag sa då att Filip hade läst för mig på FB..
Samtidigt som jag grätt MASSOR, helt förstörd kände mig så maktlös i hela kroppen..
Jag pratar ett tag med Sofie och fick reda på vad som hade hänt..

Vi lägger på och jag ringer upp Filip igen..
Jag gråtter det är allt jag gör, jag klarade inte av att prata men han förstog, och frågade om han skulle komma bort till skolan där jag var på praktik.
Jag pratar med min handledare och han säger att jag ska gå hem och komma tillbaka när jag mår bättre..

Jag går ut å möter Filip, jag är helt förstörd kan inte förstå det besked jag just har fått..
Filip pratar med mamma och berättar vad som har hänt, medans jag ringer Ida, ville inte att hon skulle få reda på det genom FB..
Hon fatta inte först, å jag bara grätt, Ida blev "irriterad" och frågar mig VARFÖR hela tiden..
Snälla lilla gumman jag vet inte varför, jag vet inte mer än vad du vet..

Vi gick hem, och jag sätter mig vid datan, käner att jag mår inte alls bra, jag kan inte vara hemma jag måste bort jag måste hitta på någonting..
Ringer upp Elin Andersson och frågar om hon vill möta mig eftersom jag viste att hon var inne i stan..
Och självklart så ställde hon upp på mig..
Så jag och Filip åkte in till stan, vi gick å fika och satt å prata, jag fattade inte riktigt vad som hände..

Vi åkte hem sen till Ida för att prata med henne och se hur hon hade det..
Vi båda hade det jobbigt..

Dagarna efter var så himla jobbiga, de finns en del dagar som fortfarande är riktigt jobbiga..
Och saknaden är så ofantligt stor..
Många dagar i sorg, men livet måste gå vidare..
Jag tror jag har lärt mig leva med saknaden, men igår var det jobbigt..
Jag låg vaken på natten och bara grätt, vaknade upp på morgonen och tårarna bara kom, ont i bröstet för jag kände mig så ensam igår..
Jag vet att många kände extra stor saknad igår, så jag vet inte varför jag kände mig ensam, men de bara kändes så..

Men många tankar till ALLA som stog honom nära och känner en saknad efter honom..
Tänker på er ALLA..


Det var så min dag såg ut för 1 år sedan..



Saknaden av dig Johan är stor, men må du vila i frid, så ses vi när det är dags..
Älskar dig och saknar dig..
<3 <3 <3


(bild av: Minisixten)
Du är älskad och saknad av många..





Ha de göttans..