Känner att de är väldigt mkt just nu i mitt huvud. De är dop, kalas, födelsedag, BVC, arbetsförmedlingen. Allt på mindre än 1 vecka.
I morgon blir det en massa fix, bak, bak, å så lite mera bak. Sen blir de fixa i kyrkanshus å allt ska dit bort fixa kläder å ja en hel lång lista på fix i morgon. Känner stressen i hela kroppen. Men de fixar vi med all underbar hjälp jag ska få av min närmaste.
Får hoppas de blir ett inlägg i morgon om vad och hur det gick. Å då skriva mer om förväntningarna angående söndag.

Å så många andra tankar som snurrar också.

"vet inte hur jag skulle klara mig utan er. Jag känner mig elak nu att jag inte är hos er. Å Jag vet att jag måste bli mkt bättre på att träffa er. Men de känns så jobbigt. Känner att just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Allt känns så hopplöst. Längtan till er gör ett stort hål i mig. Vill bara ha er hos mig hela mitt liv men vet att det inte går. Men saknaden av er kommer gnaga sönder mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Känner mig dum hur jag än gör.
Jag vill ha er vid min sida livet ut."



Ha de göttans.

Hur svårt kan det vara att säga vad man tycker och tänker? Trött på folk som inte vågar stå på sig å stå för vad dom tycker å tänker. Men har några åsikter så måste man ju prata om det förr eller senare framför allt om man blir konfronterad eller jag som tänker fel?


Om folk nu tycker att jag blivit annorlunda sen jag blev mamma säg det till mig då och förklara hur. Klart man blir annorlunda när man får
Barn, man går in i en helt ny fas i livet. Man ska bli vuxen, mamma, förälder, stå på egna ben, bilda en familj. De är inget man gör över en natt direkt.
Men om nu folk tycker jag har ändrat på mig berätta gärna. Hur och om det är bra eller dåligt. Istället för att gå runt å tänka/prata med andra om det. Man måste ju höra sanningen även om den inte alltid är rolig. Men så länge man säger det på ett bra sätt.

Nä trött på människor ibland alltså!!

Nu ska jag fan sova.


Nattinatti

Ha de göttans..